Hemma hoss Evaa
Som jag skrev tidigare så var jag och Sara hemma hos våran ridlärare under helgen, eller ja från Lördag eftermidda till söndag morgon.
- Vi tog hand om hennes och dotterns hästar, Jazzo, Tischa och Danny.
- Red Tischa och Danny.
- Hade kväll samt morgonpass i stallet, mocka, fodra, ut och insläpp.
- Mata katter och eldade i huset.
Det var trevligt att träffa Jazzo igen, en drömhäst som betyder mycket för mig. Han är halt stackaren, så honom kunde vi tyvärr inte rida.
Jag och Jazzo sommaren 2008 ♥
Jag red Danny och Sara red Tischa.
Danny är Mysans (dotterns) häst, honom red jag lite grann när de hade sina hästar på Roo (där jag står med mina). Framförallt dressyr då, tävlade han tre eller fyra gånger, placerade två gånger tvåa och fyra. Men det är en annan historia.
Danny dagen innan en dressyrtävling, sommaren 2009.
(Grimman han har på sig är en födelsedagspresent till Mysan från mig och en kompis)
Hade glömt hur rolig han var och rida!
Han är ganska speciell, mycket svårriden. Och när allt faller på plats, är han värsta drömmen!
På roo var han en ganska stressad häst, så bra mycket lugnare är han nu. Mysan har verkligen gjort ett jättejobb med den hästen!
Mysan och Danny sommaren 2009.
Sen bytte jag och Sara
Så jag fick prova rida Tischa, deras senaste häst som egentligen är deras första. Alltså en häst som har kommit tillbaka till familjen efter några år (just nu på foder). Massor med historier har jag hört då om henne, hon var ganska ohanterbar en gång i tiden. En häst med stark psyke, skulle kunna gå igenom eld och vatten! Perfekt som tornehäst, marknadsridning och för pilbågsskytte.
Riktig trevlig och rida, stadig form i alla gångarter. Har dock lite svårt med galoppen, blir lite lat och vill lägga av. Det gällde att man hela tiden var en sekund före för att hon inte skulle lägga av.
Har tyvärr ingen bild på henne, men hon är en stor häst med varmblod i sig. Kan slänga in en bild senare om jag hittar.
Här kommer lite mer bilder på Jazzo och Danny, från tiderna då jag red dem.
Dancing Dannyboy
Jazzo IES
Måste bara passa på och skriva tack, tack Evaa och Tack My för att ni gav mig möjligheten att träffa och lära känna dessa underbara hästar!
Speciellt Jazzo, skulle ni bli knäppa och få för er att sälja honom en dag vet ni vart jag finns.
Tack ♥
- Vi tog hand om hennes och dotterns hästar, Jazzo, Tischa och Danny.
- Red Tischa och Danny.
- Hade kväll samt morgonpass i stallet, mocka, fodra, ut och insläpp.
- Mata katter och eldade i huset.
Det var trevligt att träffa Jazzo igen, en drömhäst som betyder mycket för mig. Han är halt stackaren, så honom kunde vi tyvärr inte rida.
Jag och Jazzo sommaren 2008 ♥
Jag red Danny och Sara red Tischa.
Danny är Mysans (dotterns) häst, honom red jag lite grann när de hade sina hästar på Roo (där jag står med mina). Framförallt dressyr då, tävlade han tre eller fyra gånger, placerade två gånger tvåa och fyra. Men det är en annan historia.
Danny dagen innan en dressyrtävling, sommaren 2009.
(Grimman han har på sig är en födelsedagspresent till Mysan från mig och en kompis)
Hade glömt hur rolig han var och rida!
Han är ganska speciell, mycket svårriden. Och när allt faller på plats, är han värsta drömmen!
På roo var han en ganska stressad häst, så bra mycket lugnare är han nu. Mysan har verkligen gjort ett jättejobb med den hästen!
Mysan och Danny sommaren 2009.
Sen bytte jag och Sara
Så jag fick prova rida Tischa, deras senaste häst som egentligen är deras första. Alltså en häst som har kommit tillbaka till familjen efter några år (just nu på foder). Massor med historier har jag hört då om henne, hon var ganska ohanterbar en gång i tiden. En häst med stark psyke, skulle kunna gå igenom eld och vatten! Perfekt som tornehäst, marknadsridning och för pilbågsskytte.
Riktig trevlig och rida, stadig form i alla gångarter. Har dock lite svårt med galoppen, blir lite lat och vill lägga av. Det gällde att man hela tiden var en sekund före för att hon inte skulle lägga av.
Har tyvärr ingen bild på henne, men hon är en stor häst med varmblod i sig. Kan slänga in en bild senare om jag hittar.
Här kommer lite mer bilder på Jazzo och Danny, från tiderna då jag red dem.
Dancing Dannyboy
Jazzo IES
Måste bara passa på och skriva tack, tack Evaa och Tack My för att ni gav mig möjligheten att träffa och lära känna dessa underbara hästar!
Speciellt Jazzo, skulle ni bli knäppa och få för er att sälja honom en dag vet ni vart jag finns.
Tack ♥
Dagens myys
Skrittade cirka 30 min idag på Prisen med Sara barbacka på Jacken, på andra sidan vägen för er som vet (sandtagsvägen fram och tillbaka).
Det var för halt att göra något annat än att skritta, men att bara skritta med världens bästa hästar och en nära vän, kan det bli mysigare? Svar nej.
Det var för halt att göra något annat än att skritta, men att bara skritta med världens bästa hästar och en nära vän, kan det bli mysigare? Svar nej.
Matglad men kräsen!
Alla som känner Jacquard irl vet att han är otroligt matglad! Mat är livet helt enkelt, visa honom moroten så visar han dig sin otroliga "hundvalpsblick".
Men aldrig kan man tänka sig att den här herren är kräsen, det är mycket viktigt VAD man stoppar i munnen. Har aldrig haft en mer kräsen häst (tänker speciellt på Bonito som nästan tröck i sig en hel apelsin i smyg, remember Sara?).
Det är pepparkakor, vindruvor, kex allt möjligt!
- vilken häst kan inte motstå dessa kex? Jo Jacken såklart..
Men vet ni vad!?
Under den här veckan har Prisen glatt tuggat i sin Guld Marie, varje gång har jag erbjudit dessa även till Jacken som blir lurad varje gång, var det bara det här nu igen?
Men idag, sista kexet, råkade han tugga i sin en bytte bit... Då tog han sen en liten större bit.. och mums det var ju riktigt gott.. tog sista biten.
Sen slickade han hur mycket som helst, runt munnen, på gallret.. Hästar gör så för att behålla smaken :)
Bättre sent än aldrig, men aw sötnos.. lite föööör sent den här gången. Hihi satsa på sista liksom ^^
- Bild från Januari 2009.
Men aldrig kan man tänka sig att den här herren är kräsen, det är mycket viktigt VAD man stoppar i munnen. Har aldrig haft en mer kräsen häst (tänker speciellt på Bonito som nästan tröck i sig en hel apelsin i smyg, remember Sara?).
Det är pepparkakor, vindruvor, kex allt möjligt!
- vilken häst kan inte motstå dessa kex? Jo Jacken såklart..
Men vet ni vad!?
Under den här veckan har Prisen glatt tuggat i sin Guld Marie, varje gång har jag erbjudit dessa även till Jacken som blir lurad varje gång, var det bara det här nu igen?
Men idag, sista kexet, råkade han tugga i sin en bytte bit... Då tog han sen en liten större bit.. och mums det var ju riktigt gott.. tog sista biten.
Sen slickade han hur mycket som helst, runt munnen, på gallret.. Hästar gör så för att behålla smaken :)
Bättre sent än aldrig, men aw sötnos.. lite föööör sent den här gången. Hihi satsa på sista liksom ^^
- Bild från Januari 2009.
tolkning
Hälften utav alla som skulle vara med bangade (pga kylan och försovningar) så det slutade med att det blev en ensam stackare som satte på sig miniskidorna.
Eftersom det var så sjukt kallt tänkte vi köra i ridhuset istället, men det gick inge vidare. Då fick vi sällskap av en till stackare :)
Vi provade på volten som inte heller gick speciellt bra innan vi kom på den smarta ideen att faktiskt gå ut på ängen som hade minst lika djup snö som på volten.
Det var Comet som fick dra, eftersom vi bara hade en sele så red jag med vid sidan av på Jacken, men han tyckte det var MINST lika kul för det!
Vi körde lite race fram och tillbaka på ängen, hej vad han drog på och tyckte livet lekte.
Jag hoppade sen av och lät Sara få sitta upp och sa åt henne att galoppera ett varv runt ängen, det gjorde hon, och fort gick det!
När hon kom tillbaka sa hon bara "kunde inte du sagt att han var liiite pigg också?" haha, min connermara är inte känd för att vara speciellt het utav sig.
Sen red vi hem, blev tyvärr inte så speciella bilder då alla var för frusna för att fotografera.
Det blev bara kallare och kallare ute så Surprise fick stå idag, han var riktigt glad när jag tog in honom en timme tidigare från hagen.
Fotograf: Ebba Orton & jag (på sista)
Eftersom det var så sjukt kallt tänkte vi köra i ridhuset istället, men det gick inge vidare. Då fick vi sällskap av en till stackare :)
Vi provade på volten som inte heller gick speciellt bra innan vi kom på den smarta ideen att faktiskt gå ut på ängen som hade minst lika djup snö som på volten.
Det var Comet som fick dra, eftersom vi bara hade en sele så red jag med vid sidan av på Jacken, men han tyckte det var MINST lika kul för det!
Vi körde lite race fram och tillbaka på ängen, hej vad han drog på och tyckte livet lekte.
Jag hoppade sen av och lät Sara få sitta upp och sa åt henne att galoppera ett varv runt ängen, det gjorde hon, och fort gick det!
När hon kom tillbaka sa hon bara "kunde inte du sagt att han var liiite pigg också?" haha, min connermara är inte känd för att vara speciellt het utav sig.
Sen red vi hem, blev tyvärr inte så speciella bilder då alla var för frusna för att fotografera.
Det blev bara kallare och kallare ute så Surprise fick stå idag, han var riktigt glad när jag tog in honom en timme tidigare från hagen.
Fotograf: Ebba Orton & jag (på sista)
