För att hästen känner det du tänker
Jag var i god tid uppe i stallet idag, la ner mycket utav den på Jacquard. Sen fick jag mindre tid för Prisen men var noga med att inte stressa. Dock nästan stod jag och skaka, skaka pga olika känslor som välde över mig utav olika anledningar. Prisen kände genast av det, så han själv stod och skakade på stallgången.
Vi kände nog lite samma sak just då, vilsna, osäkra och lite ensamma.
Inne på lektionen sen släpte allt, vi hittade varandra och kunde nästan helt koppla bort de andra stressade hästarna. Vi bara anade deras nervösa utbrott titt som tätt för att sedan hitta tillbaks igen, i våran egna värld, där det var bara han och jag, dansande bland de andra. Tror det var länge sedan det kändes som att jag faktiskt red så bra.
Hemåt skrittade vi lugnare än stormens öga, utan att längre vara ensamma. Vi hade varandra och ignorerade de två ekipage som hela tiden låg cirka 20-30 meter bakom med massa prat, när vi själva vandrade hemåt i tystnad. Nöjda i våran egna takt med blicken framåt och huvudet sänkt...
Surprise är verkligen en underbar häst, jag är otroligt glad att jag har honom just nu, att jag får chansen att lära känna honom och dela en del utav mitt liv, tillsammans med honom. Han har redan lärt mig mycket och jag har mycket kvar att lära tills den dagen han får komma tillbaka till matte igen, till personen som älskar honom över allt annat ♥ 
