trulsdotter

Ja vart ska man börja? Kanske för cirka 6 år sen då man började rida för dig. Det var såå coolt, och så fruktansvärt läskigt, alltid var man lika nervös! Jäkla gubbe asså, men oj som man red, ALLTID till 110%. Säger som mina kära vänner, du lärde så många att ingenting var gratis, att det inte var någon dans på rosor att verkligen rida. Det var och ska vara jobbigt, tills man kom till stadiet då man verkligen dansade med sin häst...
Egentligen var du inte snål med beröm, bara det att du gav den när man verkligen förtjänade det. Och när du väl berömde, tog man åt sig mer än någonsin, det gjorde hela ens vecka! Du var speciell, funnits i hästvärlden i över 50 år, hjälpt ekipage upp till höga nivåer, du är som en ridbok man bara behöver slå upp för att få veta svaren... Och du valde din sista tid på våran ridskola, du valde dina sista år att lära oss omöjliga ungdomar vad ridning innebar... Det fick ta sina år, men aldrig gav du dig och som nu i slutändan visade det sig att vi inte var så omöjliga trots allt, kolla bara på hur många SJUKT duktiga ryttare det finns nu idag tack vare dig. Tack <3

Du var gubben som höll sig till den gamla lite tuffare ridstilen, tyckte det mesta nytt idag bara var trams! Många gånger höll jag inte med dig, många gånger var du pain in the ass, jäkla gubbe, usch ibland var jag inte glad på dig! Men oj så många gånger du trott på mig, berömt mig och hjälpt mig genom mina år med mina hästar.
Jag har också hört mycket om dig från min äldre syster, Lina. Hon red för dig mycket, och hon såg dig rida. Tamigfan kunde gubben rida, synd att jag aldrig fick se det, men jag tvivlar inte på det.


Evaa på Dixie under Anders clinik "gångarter" han höll på ridskolan.

Du blev sjukare och sjukare, det märktes på dina träningar under det senaste året. Det gav inte lika mycket längre som det en gång gjorde, kan tänka mig att du var bättre privat då, men i grupp var det aldrig samma sak längre.



Det du sa om Jacquard i början var "Ja, det är väl aldrig någon som ridit dressyr på den där hästen" (han kände till honom sen tidigare).
Åh vad jag önska du kunde se oss nu, hur långt vi kommit, hur fin han blivit.

Det finns MÅNGA miljoner minnen med den här gubben, alla lektionen, blod svett och tårar! Mycket skratt, ingen slår hans humor :') Hahha den gången då han råkade skrämma ALLA hästar med sin röst xD Eller alla gånger han skällt ut oss.. Min bockserie på Viola.. Eller att han envisade sig med att kalla min lillasyster för rumpnisse. haha han var för skön. :)

Vila i frid nu, gubbjävel ♥