trulsdotter

Idag när jag skrittade ut på Jacken ringde jag min kära syster Lina. Hon är min egna lilla ordbok, stödet och tryggheten när det är något jag är osäker på eller vill diskutera om, allt som har med hästar och göra!
Hur skönt är inte det? Att bara slå ett nummer om man är osäker, många gånger har jag bett henne om hjälp kanske mitt under ett ridpass i skogen.
Vi har dessutom samma syn på hästarna då hon är den största anledningen till att jag är den person jag är idag.

Hon berättade idag en sak som hade en hänt, en otrolig rolig och komisk sak, jag blev helt paff när hon sa det. I vilket fall som helst ska jag ta mod till mig och skicka lite mail, kanske ringa några samtal.
Det här kan bli bli en dröm till verklighet...