trulsdotter

Planen var att rida lektion på Prisen, men jag hade verkligen tappat all lust och hade ingen som helst lust att stressa 45 innan träningen.
Så jag avbokade mig, och pratade lite mer med Evaa angående prao och eventuellt om en privatlektion på fredag.

Jag bestämde mig för att rida i ridhuset själv efter alla lektion (det vill säga vid 9 tiden). Väl nere i ridhuset släpper jag honom (Prisen) för att sätta på musik. Precis som jag väntat mig börjar han direkt gå iväg och undersöka ridhuset...
Aja tänkte jag och efter jag satt på musiken och klätt av mig jackan osv. o sätter jag mig ner på huk och väntar, då han inte vill bli fångad.
Till slut går han med på att jag kommer, då knäpper jag upp ena sidan på reflextäcket och självklart håller jag inte i hästen.. så vad tror ni, jo han börjar trava iväg.
Ja vad ska man göra, även den här gången satte jag mig på huk i mitten och betraktade honom som sprang runt där för sig själv, jätteglad.
Så fort jag reser mig då han närmade sig bara kastade han med huvudet och travade iväg igen. Eftersom reflextäcket bara var uppknäppt på ena sidan börjar den falla av, så jag satt där och bara väntade på att han skulle märka det. När han gör det kastar han sig och sedan trampar på det, självklart går täcket sönder och faller av.. Förlåt Magda, det råkade vara ditt täcke, men ska se om det går att laga.
Suck, knasen.

Efter det kom han till mig... Då sadlade jag av honom och tog av tränset. Nu kändes det ännu mer meningslöst att rida seriös dressyr.
Istället så började jag leka med honom, och sakta hitta en kontakt. Skriver inte ner i detalj exakt vad jag gör när jag leker med hästarna, men jag tvingar inte dem till att springa eller gå någonstans.
Efter en stund började han även följa mig, springa när jag springer, vända när jag vänder och backa när jag backar, allt utan "våld" på något sätt.
Ibland behövde nudda honom lite på bogen för att han skulle förstå lättare tillsammans med rösten att han skulle backa osv..
Det är dom här stunderna som jag lever för, skulle jag var tvungen mellan att göra det här varje dag eller träningsrida, skulle jag lätt välja det här..

Det var underbar musik på hela tiden, Ebbas skiva som satt i. Och när låten "In the end" med "Linkin park" spelades vimlade det en massa tankar i mitt huvud och jag var nära i tårar.